Upp ploppar minnet av K-A Fridh...

Jag läser om en handbollskille vid namn Truls Landgren som lånas ut kommande säsong. Av Ystads IF till HIF Karlskrona. Anledningen är att Landgren, talang på tillväxt i YIF:s farmarlag Di Vide, ska göra lumpen i Karlskrona. Det får mig osökt - eller kanske långsökt - att tänka på min gamle favorit Karl-Axel Fridh. Han gjorde sin "Landgren" redan på 1950-talet. Kom från Ystads IF, gjorde lumpen i Flottan och lånades under tiden av IFK Karlskrona som då var stans ledande handbollsklubb. Om man nu lånade spelare förr, i så fall var det nog på ett handslag. Hursomhelst. Fridh gjorde intryck. Kanske inte på den breda massan, men på mig. Varför vet jag inte. Det kan ha varit något med mystiken. I IFK spelade ju i princip bara stadens egna söner, det var så det vá och skulle vá i forntidens idrott. Fridh från Ystad blev i mina pojkögon en djärv trendbrytare, lite av en exotisk stjärna. Den ende som kom till match i Flottans uniform, den ende i laget som inte pratade "rätt" dialekt. Han hade tröja nr 10, minns jag. Spelade i den så kallade B-kedjan. Och gjorde inget större väsen av sig, sanningen att säga. En gång, det kan ha varit i debutmatchen, fick han dock förtroendet att lägga en straff. Det gick sådär: Fridh prickade ribbans underkant, bollen studsade ner på men aldrig över mållinjen. Händelsen har faktiskt etsat sig fast i min handbollsskalle, kanske för att jag satt precis bakom målet där "dramat" utspelade sig. Det blev bara en säsong i IFK för Karl-Axel Fridh. Synd, jag saknade honom länge. Fin kille i ett försynt gästspel, en av mina barndomsidoler. Herregud, 60 år sen och drygt det. Men bara så du vet vad det finns att leva upp till, Truls Landgren. Lycka till.