Damfotbollens "utveckling"

Ett populärt påstående i dessa dagar är att damfotbollen utvecklats. Kan vara ett uttryck för önsketänk bland jämställdhetsivrare de luxe. Pågående VM bär knappast syn för sägen: om fotbollen som sådan utvecklats tycks det i så fall vara i de länder där den redan var utvecklad. USA, Kanada, England, Frankrike, Tyskland, Nederländerna, Spanien, Sverige, möjligen Australien och i någon mån Norge. Vackert så. Hockeyn t ex är ju inte i närheten av den bredden på toppen. Men samtidigt. Damfotbollens vita fläckar verkar bestå. Balkanländerna lyser som vanligt med sin frånvaro. Sydamerika trevar sig fram i lingonsnåren, undantaget Brasilien snarare bakåt. Något afrikanskt genombrott går heller inte att skönja. Och Asien...positiv utveckling är väl inte det första man tänker på när Thailand är i farten. Japanskorna spelar dock fin fotboll, men det har de gjort länge. Vad som däremot utvecklats är allt runtomkring själva fotbollen. Mediebevakningen. Publikintresset. Marknadsdelen/sponsring. Välvilligt tolkat även FIFA:s syn på rim & reson: damfotbollen får plötsligt en något större pyttebit av den ekonomiska kaka som herrfotbollen tidigare kunnat mumsa ostört på. Att det sedan i just Sverige sköljer något av en wetoo-våg över damfotbollen är inte så förvånande: framkant är ju vår stående favoritposition i världens alla "rättvisefrågor". Om vi kan hävda oss fotbollsmässigt på VM återstår att se. Rutin och spelintelligens finns absolut, skickligt ledarskap likaså. Men hur är det med tempot, speeden? Har Sverige hängt med i utvecklingen där? Tveksamt, av det jag sett hittills.