Nya tider i gammal handbollsstad

Spelar inte ungdomarna i Karlskrona handboll längre? Saknas naturlig återväxt i stans båda klubbar, HIF och IFK? Det finns skäl att undra. Sommarens värvningskarusell är nämligen direkt yrselframkallande. HIF har efter degraderingen från ligan hunnit presentera sju nya spelare. Två från Hammarby, någon från Småland, flertalet från olika hörn av Skåne. IFK i division 1 är värre. Om jag inte räknat fel i den fortlöpande rapporteringen på klubbens hemsida är nio nyförvärv kontrakterade för kommande säsong. Ett helt lag i princip. Häpnadsväckande. Hur tänker man? Hur har man råd? Ingen ska inbilla mig att killar från t ex Örebro, Uddevalla och Eskilstuna flyttar till östra Blekinge för skärgårdens skull. Självklart får de en liten slant för besväret. IFK gjorde f ö likadant inför fjolårssäsongen. Radade upp nyförvärv, åtminstone åtta. Varav hälften snart försvann. Varpå ytterligare nya lånades in. Tvärdrag i svängdörrarna, liksom. Slutresultatet blev dock inte så dumt: IFK klarade kontraktet i ettan med marginal. Då kan man tycka att det laget, den spelartruppen, borde fått förnyat förtroende. Tydligen inte. Mitt kära gamla IFK river ner, bygger om, ber inte ens om ursäkt för röran. HIF:s värvningshysteri har jag lite större förståelse för, trots allt. Klubben måste ju ersätta alla spelare som antingen slutat eller flyttat. Intrycket är att man dessutom gjort det smart och genomtänkt. Idel unga killar med hög utvecklingspotential, konturer av ett helt annat lagbygge än de tidigare veterantyngda. Men faktum kvarstår: varken HIF eller IFK har något eget att komma med. Det är i sanning anmärkningsvärt för en handbollsälskande karlskronit i förskingringen.