Lättsmält förlust - som dock väcker frågor

Spanien-Sverige 3-0. Spansk anstormning i 90 minuter, svenskt hjältemod i nästan 70. Sen kom raset. Straff på straff till 1- och 2-0, trean av bara farten. Sverige föll ihop, Spanien var så mycket bättre. Lättsmält men ledsamt. 80-20 nånting i bollinnehav, om jag hörde rätt. Inga upplyftande siffror. Om man nu trodde att svensk fotboll närmat sig "grädden". Olsen i målet var fenomenal i första halvlek, annars hade matchen avgjorts redan där. Pontus Jansson en klippa länge och väl, dock uppsnurrad i situationen som föregick andra straffen. Quaison och glimtvis Forsberg, fler blågula kan jag inte komma på som gjorde något extra utöver hårt och hederligt arbete. Respekt för det, mer går kanske inte att begära. Noterade att tre svenska mittfältare byttes ut. Utan att Jimmy Durmaz byttes in. Den här gången heller. Befogad fråga: varför är Durmaz med i truppen? Förbundskaptenen borde förklara sig på den punkten, kan jag tycka. Likaså om varför tre reservmålvakter ute i Europa är att föredra framför någon av allsvenskans bästa, t ex Peter Abrahamsson i Häcken. Regelbunden speltid brukar ju åberopas som ett uttagningskriterium. Gäller tydligen inte Olsen, Johnsson, Nordfeldt. Alla har suttit bänk i respektive klubblag under lång tid, ändå är de gjutna i varje landslagstrupp. Jag förstår det inte. Gör någon?