Underdogsen förgyller fotbollslivet

Wales-Island i EM-final? Känn på den. Troligt är det förstås inte men bara att möjligheten lever så här sent i turneringen är fascinerande. Blev helt betagen av Wales igår kväll. Den kraften redan i nationalsången, den viljan ute på planen, den respektlösheten gentemot oddsen. Belgien på andra sidan, tvåan på världsrankingen (hur faan de nu hamnat där). Var Wales ligger på den rankingen vet jag inte - men lågt, förmodligen t o m lägre än ett blåbär som Sverige. Det skulle inte gå, kunde inte gå på mer än ett sätt. Och så började det: belgiskt 1-0 på ett drömskott av mittfältaren med mohikanfrillan, har glömt hans namn. Men sen. Walesisk fotbollshistoria, enkelt uttryckt. Seger med 3-1 efter hattrick i fantastiska mål, glädjescener som överträffade de isländska. Wales, av alla länder, till semifinal, visa mig den expert som hade det i sin bok. Underbart med trotsiga underdogs, utan dem vore fotbollslivet fattigt. Sen bör man kanske i rättvisans namn - och utan att förringa prestationen - påtala omständigheterna. Belgiens reservspäckade backlinje framstod som ett skämt, Wales hade aldrig fått de målchanserna mot normalt organiserade lag. Typ Portugal som nu väntar i semin. Där tar det nog stopp, beklagligtvis. Svårt att placera sina sympatier blir det ju inte: Wales har tagit sig fram via fyra mer eller mindre sensationella vinster, Portugal har gått i "tråkspåret" utan en enda seger inom ordinarie speltid.