Statens lycka, människans fördärv

Jag har, från och till, besökt kasinot i Malmö. Spelat. Förlorat. Spelat. Förlorat. Vunnit någon gång. Spelat igen. Förlorat igen. Ansvaret är mitt, ingen annans. Men hur staten kan legitimera det här jävla bedrägeriet, det begriper jag inte. Massor av människor far illa på kasinot. Förstör sin ekonomi, sitt mentala välbefinnande, allt vad självrespekt heter. Det är faktiskt ruggigt att gå dit. Se de förhäxade människorna, höra de förbannade spelmaskinerna, känna hur lätt det är att dras med. Och samtidigt tvingas inse: jamen det här är okej, pappa staten står ju bakom. Och visst kan man vinna, det är väl det som skiljer kasinot från rån på öppen gata. Ett är dock säkert: risken att bli utblottad är mångdubbelt större än chansen att spela plus-minus-noll. Rik ska vi inte tala om, den möjligheten är garanterat försumbar. Utom för Svenska Spel förstås...däri ligger ju hela affärsidén med kasinon och annat skit på en fri marknad. För egen del har jag sagt upp bekantskapen med statens krämare nu. Avregistrerat mig enligt konstens alla regler. Tips, lotto, oddset, hästar, kasinot...aldrig mer. Inget enkelt beslut, men förbannat skönt när det är taget.