Halv seger - och halv katastrof

Mycket fotboll igår kväll. Ohälsosamt mycket. Först en urtrist träningsmatch mellan Sverige och Norge, rättvist nog mållös. Herrar var det. Därefter Sverige mot Nigeria i pågående dam-VM. Desto fler mål där, 3-3. Inga jämförelser i övrigt...men visst är det nåt visst med mål och med tävlingsmatch. Lättare att hålla sig vaken liksom. Vem kan förresten somna till en nytänd stjärna som Oshoala? Nigerias 20-åring var outstanding. Snabbare, smartare, smidigare, bättre med bollen än alla andra på planen. Sverige ska vara jävligt tacksamt för poängen, motiverad var den knappast i förhållande till spelet. Känslan är att svensk damfotboll faktiskt tagit ett par steg tillbaka under ikonen Pia Sundhages ledning. Så här trögt och idéfattigt borde det inte se ut i ett VM, det rimmar väldigt illa med de visioner om fotboll Sundhage salufört sedan hon tillträdde som förbundskapten. Ingen i det svenska laget var alltigenom bra, ingen dock lika usel som dess hejaklacksledare. Daniel Kristiansson i tv alltså. Herregud, säger jag bara. Hur pladdrig får man vá? Hur speedad? Hur övertänd? Finns inga gränsvärden? Tack ändå för Malin Swedberg som balanserad bisittare, utan henne hade det blivit full katastrof. Nu blev det bara halv.