Ett Lundaspelsminne som värmde

Det pågår ett EM i dambasket just nu, matcher i tv mest varje dag. Det gläder mig. Ja, jag har med åren blivit lite fascinerad av den sporten. Antagligen pga Lundaspelen...innan jag började bevaka dem för Sydsvenskans räkning var jag rätt kall inför "korgboll". Man fick sina favoriter där - och en av de största hade jag nöjet att återse i tv igår. Lucia Turbova, nämligen. Återkommande gäst på Lundaspelen under ungdomsåren med sin slovakiska klubb. Har glömt vad den hette men minns att den vann pokalen, åtminstone ett par gånger. Mest tack vare just Lucia. Det var inte bara det att hon var större än alla andra rent bokstavligt, hon var dessutom basketbegåvad som en fullvuxen dam redan vid 13. Rolig var hon också, på ett avväpnande sätt. Det fick jag erfara när vi i Sydisteamet valde henne till "Lirare i vimlet". På frågan om favoritmat svarade Lucia - blygt fnittrande - "ketchup". Seriöst? sa jag. Seriöst! sa Lucia och fnittrade ännu mer. En sån tjej glömmer man inte i brådrasket. Jag har ibland undrat vad som hände sen, hur det egentligen blev med basketlivet för Lucia från Slovakien. Blott en ungdomsförströelse, som för de flesta andra? Eller nåt mer, nåt mer...seriöst? Igår fick jag alltså svaret. Lucia Turbova, nu 26 år, spelar i Slovakiens landslag. Fortfarande större än alla andra rent bokstavligt, fortfarande lite trotsig mot sjablonbilden av en vältrimmad idrottsutövare. Spela roll? Inte mycket. Lucia var en starkt bidragande faktor bakom Slovakiens upphämtning och seger mot Sverige. Härligt att skåda, det måste jag medge.