Massakern på Söderkulla

Vaknar mitt i natten av hjärtskärande skrik utanför sovrumsfönstret. Uppenbart att det pågår en kamp på liv och död...inte mellan människor men väl (andra) djur. Två-tre, kanske fem fasansfulla minuter, sen tyst igen. Går ut i gryningen för att kolla vad som hänt. Ser först inget, inte i min omedelbara närhet. Lyfter blicken mot den lilla gröningen ett par meter bort - och där ligger svaret: tre sargade kaninkroppar. Ihjälbitna/ihjälrivna, slitna i stycken. Runt dem ett antal levande kaniner, som i sorgeprocession. En makaber syn, nästan outhärdligt vacker i all sin grymhet. Sörjer kaniner? Har de den typen av känslor? Inte vet jag, men precis så ser det ut. Är tragedin vildkatters verk? Förmodar det. Vad skulle det annars vara? Varg? Räv? Vildsvin? På Söderkulla i Malmö? Mindre troligt. Några spår av "gärningsmännen" syns förstås inte till - och brottet lär förbli ouppklarat. I djurriket finns ingen polismyndighet, inga lagar till skydd för de värnlösa.