Hellre os än stank...

Qatar-Polen 31-29. Frankrike-Spanien 26-22. En stinkande semifinal - och en osande. Om nu brutalitet parad med dramatik osar, vilket jag tror. Tänker alltså på Frankrikes match mot Spanien. Eller matcher snarare. Det blev liksom två i en. 32 mål i första halvlek (18-14), 16 mål i andra (8-8). Halverad effektivitet, dubblerad intensitet. Och så målvaktsspelet. Kvalitén på det närmast tredubblades efter paus. Vargas i Spanien var sensationellt bra, gamle Omeyer i den franska buren otroligt nog ännu bättre. Fyra straffräddningar t ex, i lägen där spanjorerna krigat sig till närkontakt i målprotokollet. En grym match, bokstavligt talat. Skoningslös, ofta rå, nästan så det gjorde ont i kroppen bara att titta på. Omeyer tog Frankrike till VM-final, vill jag nog säga. Och domarna tog Qatar till final, vill jag nog också säga. Precis som tidigare i turneringen gynnades värdnationen av mystiska eller bevisligen felaktiga domslut, känslan var att Polen inte fick vinna. Än en gång kom f ö domarparet från Balkan, liksom flera av spelarna i Qatar's s k landslag. Man behöver inte vara konspiratoriskt lagd för att känna stanken av korruption. Däremot tänker jag inte insinuera att den polske målvakten Szmal var köpt, han hade säkert bara en dålig kväll. Hoppas nu att i alla fall finalen avgörs helt och hållet på handbollsmässiga grunder. I så fall vinner Frankrike - men säker kan man inte vara.