Vilja slog klass - i 55 minuter...

Sverige-Frankrike 25-27. Vilja slår klass, sägs det. Inte alltid, säger jag. Om så vore hade Sverige vunnit den här matchen. Ett äckligt nonchalant Frankrike skärpte sig inte förrän i slutskedet - och det räckte. Tyvärr. Sverige, utan Kim Andersson, gjorde en oerhört tapper match. Ledde den i nästan 55 minuter, vid några tillfällen med tre bollar. Gamle Källman var formidabel, ungtupparna Östlund och Magnus Persson visade noll respekt för det namnkunniga motståndet. Försvarsspelet bet också, särskilt på stjärnan Karabatic som förblev mållös tiden ut. Sen var det detta med metoderna. Förvisso kunde de diskuteras; svenskarna var sent in i många situationer, fransmännen i sin tur utstuderat skickliga på att provocera fram regelbrott eller "liknande". Framförallt i andra halvlek fick Frankrike straffkast på löpande band - och fanns det en enda fransos som inte var nonchalant så var det straffskytten. Joli hette han visst. Nio straffar, nio mål. Ett fantastiskt facit, på sitt sätt så klart helt matchavgörande. Sverige får nu möta Polen i åttondelen. Känns som en fiftyfiftymatch, förutsatt att den här sura förlusten inte sitter kvar som ett mentalt ok. Frankrike skrämmer mig lite. Kan man vinna med en insats som denna kan man nog till slut vinna hela VM:et.