Massflykten från MFF

Simon Thern. Magnus Eriksson. Emil Forsberg. Ricardinho. Markus Halsti. Det är nåt sjukt över flykten från MFF. Fem spelare hittills, och det kan bli fler. Det "sjuka" är att ingen bytt upp sig rent fotbollsmässigt. Alla har lämnat för klubbar som rimligen är sämre än MFF. Men som har mer pengar. Ännu mer. Man ska komma ihåg att de här killarna haft förbannat bra betalt i MFF, att de säkert kunnat trygga sin ekonomiska framtid även här. Tio á femton år i allsvenskan parat med lite elementär sparnit i pensionsfonder eller nåt...en vanlig löntagare hade skrattat hela vägen till banken vid liknande förutsättningar. Men nu ska jag inte vá sån. Jag förstår att mycket vill ha mer, att unga män väljer äventyret före tryggheten. Risken får väl bli deras eget bekymmer. Bänknötandet alltså. För tillfället verkar detta vara regel snarare än undantag bland ex-MFF:are i fotbolls-Europa. Durmaz, Hamad, Pontus Jansson, Rantie, Ranégie, bortglömde Harbuzi; ingen av dem "jobbar" kontinuerligt, såvitt jag vet. Kanske kommer någon - Hamad? - av dem hem nu när MFF har vakanser att fylla, det skulle inte förvåna. Rosenberg och Molins är ju f ö goda exempel på hemvändare, Mehmeti ett mera tveksamt. En märklig karusell är det hursomhelst. MFF som säger sig vilja ta upp kampen med Europa rent fotbollsmässigt säljer av spelare i parti och minut. Som utomstående betraktare kan man bli yr för mindre.