Fotbollstalangen som flög förbi

Har precis sträckläst Tony Flygares bok "En gång var jag större än Zlatan". Fick den i julklapp av en vän, själv hade jag nog inte köpt den. Tycker det skrivs för mycket böcker av hel-, halv- och kvartskändisar. Eller rättare sagt av deras spökskrivare eftersom kändismänniskorna sällan kan skriva själva, i alla fall inte så att det blir begriplig bok av det hela. Men med detta sagt så är Flygare's historia ungefär lika läsvärd som förlagan, dvs Zlatans egen "Jag är Zlatan". Bara så mycket sorgligare. Och så mycket kaxigare i tonen; i det avseendet slår Tony Flygare sin gamle ungdomspolare med hästlängder. Det är nästan så jag förstår varför MFF tröttnade på honom, nån jävla ordning får det ju vá även i en fotbollsklubb. Uppblåst självbild har spolierat många lovande idrottskarriärer, Flygare är inte ensam om det ödet. Själva boktiteln bör man f ö ta för vad den är: spekulativ. Märkligt är det nämligen inte alls att Tony Flygare "en gång var större än Zlatan". Väldigt många har varit det under en begränsad del av ungdomsåren. Utveckling är individrelaterad, somliga går s a s i taket tidigare än andra. Flygare råkar dessutom vara nästan året äldre än Zlatan (om än född samma år), sådant har också betydelse i sammanhanget. Bränner till gör boken i avsnitten om livet efter den kraschade fotbollskarriären. Spelmissbruket, vilsenheten, famlandet efter något slags upprättelse. Där landar jag i en känsla av sympati för människan Tony Flygare.