Skott går alltjämt före dunk

Länge var jag rätt anti till basketsporten. Eller korgboll, som man sa när jag växte upp. Tror det var redan då, under barnaåren, min grundinställning formades; mål skulle man göra på en målvakt, inte i en korg. Så fotboll och handboll ja, korgboll nej. Nåt utrymme för kompromissande fanns inte, det var nästan så det gick prestige i saken. Omvänd, i alla fall delvis, blev jag först när jag rent yrkesmässigt började bevaka Lundaspelen för Sydsvenskan. Sent 90-tal, närmare bestämt. Då upptäckte jag att det faktiskt var rätt kul att gå från handboll ena veckan till basket nästa - och känna att det gav mig lika mycket. Nästan. Fortfarande och för tid och evighet föredrar jag ett skott i krysset framför en dunk i korgen. Likaså föredrar jag handbollens och fotbollens syn på det här med tacklingar, att det inom givna gränser är en naturlig del av spelet. Basketens foulsystem lär jag mig nog aldrig förstå, minsta lilla beröring verkar ju räcka för bestraffning. Sen finns det vissa drag av snobbism inom just basketen, kan jag tycka. Detta t ex att coacherna ska instruera sina spelare på engelska, vad är det för trams? Förekom i svenska ungdomslag under Lundaspelen, förekommer i svenska landslaget nu under pågående EM. Sveriges förbundskapten Brad Dean är förvisso amerikan, men i tv-intervjuerna pratar han utmärkt svenska. Spelarna i laget är också svensktalande, såvitt jag vet. Ponera att Lugis Johan Zanotti skulle coacha sina handbollskillar på engelska...blotta tanken är ju lite löjlig. Men med detta sagt gillar jag ändå basket. Numera. Inte skarpt kanske, men tillräckligt mycket för att jag ska följa EM-turneringen i tv med god behållning.