Man ska inte vá långsint...

Tog ett återfall idag. I mitt intresse för Croatia. Sa ju upp bekantskapen med min gamla favoritklubb för några veckor sedan, upprörd över den där w o-matchen mot Bara. Förlora i fotboll ska man göra på plan, faan inte genom att utebli från match. Tyckte jag då - och tycker jag nu. Men man ska inte vá långsint, det är en dödssynd. Alla förtjänar en andra chans. Och kanske även en tredje, beroende på omständigheter och så. Därför cyklade jag till Kroksbäck idag för att se Croatia mot Vuk. Förr i tiden hade det varit en s k högriskmatch. Serber mot kroater liksom. Herregud, jag minns "juggederbyna" mellan Croatia och Balkan på 80- och 90-talen. Blåljusen kring Gullviksborg, Croatias dåvarande hemmaarena i Malmö. Storpubliken, stämningen, prestigen som dallrade i luften. Kan dock inte erinra mig några direkta skandaler, polisens blotta närvaro gjorde nog sitt till där. Fridsammare numera, hursomhelst. Lagen är uppblandade, nationsprestigen borta. Tyvärr också publiken. Idag var vi generöst räknat 100 pers på Kroksbäck, det stora flertalet kände jag igen som riktiga Croatiastammisar. Trots att Kroksbäck alltså är Vuk's hemmaarena. Matchen blev snäll, jämn och i ärlighetens namn ganska torftig. Fotbollens finsmakare hade nog gått i halvtid, men såna är inte vi småklubbsvänner. Croatia vann med 3-2, avgörande målet i slutminuterna. Så det var med viss förtröstan man cyklade därifrån. Mitt favoritlag andas än, fast kanske konstgjort. Bara två avbytare idag, det ger inget solitt intryck.