Ställföreträdande Gislövfan

Var på fotboll idag, på Kroksbäcks idrottsplats. Vuk Karadzic mot Gislöv i femman. Mest för att hedra min vän som velat vara där men hindrades av Ödet. Gislövs IF är hans favoritlag i den lilla fotbollsvärlden och det är inte så udda som det låter; min vän växte upp i Gislöv, har fina barndomsminnen därifrån. Sånt bär man med sig genom livet, det vet jag av egen erfarenhet. Normalstatus för Gislöv är division 6, men ungefär vart femte år brukar det bli en vända i femman. Som nu. Tyvärr blev det förlust, 1-2. Avgörandet föll sent och jag svor tyst över att inte Gislöv lyckades hålla 1-1. En pinne hade nog glatt min vän. Hade jag svurit högt skulle det förresten ekat över hela Kroksbäck - med 34 åskådare runt en fotbollsarena blir luftrummet extremt ljudkänsligt, det ska man ha klart för sig. Matchen var inte så dum annars. Vuk hade några sköna lirare som, om de velat, nog kunde platsat på något högre nivå. Och Gislöv sålde sig i alla fall dyrt. Särskilt målskytten som i en tilltrasslad situation offrade precis allt för att få in bollen i nätmaskorna - sig själv, inte minst. Killen blev alltså skadad i situationen, kom aldrig tillbaka i spel. Det där måste jag berätta mer om vid nästa besök hos min Gislövsfrälste vän.