Olika falla ödets Lotto

I lördags var det nån i detta arma land som vann en kvarts miljard på Lotto. Eller Lotto plus Joker, rättare sagt. De som bara prickade in sju rätt på Lotto fick visst nöja sig med några futtiga miljoner. Man kan tycka vad man vill om sånt där. T ex att det är vansinnigt roligt. Eller att det är enbart vansinnigt. Själv hade jag två rätt på Lotto och inget på Joker. I nivå, ungefär, med det snitt jag byggt upp under 33 års tid. En gång har jag haft sex rätt, det gav 1800 spänn. Det är då man blir förbannad på riktigt, inte när man har noll, ett eller två rätt. Det är bara som det ska vá. Sex rätt däremot lockar fram svimningsattacker och tunnelseende...jag minns hur jag vecklade ihop tidningen och liksom smög fram raden där utdelningen angavs. Tordes knappt titta. Vet egentligen inte vad jag inbillade mig, hade dålig koll på läget och noll erfarenhet av betydande vinstsummor. Men tiotusen nånting föreföll väl rimligt, mindre vore ju märkligt med tanke på den bisarra svårighetsgraden. Tänkte jag i mitt dimmiga inre. När det gick upp för mig att sexan var värd 1800 kronor kändes det som att bli spottad mitt i ansiktet (tror jag, har aldrig blivit), alternativt bli sparkad mitt i arslet (vet jag, har blivit). Det är tjugo år sen nu och jag är förbannad än. Mest på mig själv för att jag fortfarande lämnar in mina löjliga lottorader. Vecka in och vecka ut, år efter år. Jag kan ju dom förbannade siffrorna utantill, vågar inte sluta. Så korkad är jag.