Bäst utan att göra mål

Sverige-Polen 28-21. Handboll går ut på att göra mål och de flesta spelare är mer eller mindre målsugna. Fullt naturligt, helt i sin ordning. Men efter en sån här match frestar det på att framhålla en spelare som i princip aldrig får tillfälle. Han deltar inte i anfallsspelet, nämligen. Syftar förstås på Tobias Karlsson, den renodlade försvarskämpen. Magnifik ikväll igen. Om nu en burdus, bitvis brutal icke-elegant kan kallas magnifik. I vilket fall var det mycket hans förtjänst att polackerna stannade på 21 mål och blott något enstaka från linjen. Där hade ju Karlsson sin vana trogen pinkat revir, jag skulle nog säga omsorgsfullare än någonsin. T o m domarna verkade tagna eller möjligen imponerade; skoningslöse Karlsson slapp undan med en utvisning, han brukar få två eller tre. En härlig personlighet, ovärderlig för laget. Dessutom ödmjuk och fin mellan varven, som det verkar. Att sedan Tobias Karlsson råkar vara en äkta karlskronit med handbollsrötterna i Hästö gör ingenting sämre, snarare tvärtom.