Ett offensivt fiaskofacit

Polen-Sverige 22-18. Tolv svenska spelmål på hela matchen, resten straffar. Då hjälper det föga att försvarsspelet är okej och målvakten (Andreas Palicka) närmast fenomenal. Man vinner inte en handbollsmatch med så klent offensivt facit. Niometersbesättningen höll helt enkelt inte måttet. Markus Olsson möjligen undantagen och Kim Andersson delvis ursäktad; axelskadan (?) gjorde att han inte kunde skjuta. Gottfridsson fick mycket speltid men saknar än så länge internationell speed och explosivitet. Larholm seg som kola, Jacobsson ensidig och utan split vision. Källman lyckades med konststycket att göra två insatser i samma match. En bra i försvaret och en urusel i anfallet. Fem brända frilägen är faktiskt horribelt, även mot en målvakt av Szmal's kaliber. Tröst i bedrövelsen är att förlusten som sådan inte spelar någon avgörande roll vad gäller EM-kvalificeringen. Sverige har kvar att möta B-nationer som Ukraina och Holland, vinst i en av matcherna räcker. Det går knappast att missa.