Allt och alla mot Djurgården...

Tränaren hoppar av för att han och hans familj känner sig hotade av vissa hårdföra "supporters". Ordföranden hoppar också av, i sympati med tränaren. Och laget bara förlorar, om inte av egen svaghet så för att domaren stjäl ett regelrätt mål. Tycker nästan lite synd om Djurgårdens IF nu. Föreningen förtjänar inte så mycket djävulskap. Ingen förening gör det. Idag rågades liksom måttet. Känslan var att Martin Hansson, Blekinges bidrag till den allsvenska domarkåren, sparkade på den som redan ligger. Förvisso omedvetet, men dock. Jag tänker alltså på Djurgårdens 1-0-mål mot Syrianska - det som Hansson negligerade för att han inte såg det mest elementära fotbollen har att erbjuda, nämligen en boll över mållinjen. Fatalt förstås. Förödande för ett lag, en klubb, i brygga. När så 0-1 kom i slutskedet av matchen kändes det nästan ödesbestämt. Man kan ju undra vad "supportrarna" ska hitta på härnäst. Inte utan att man bävar. Det tror jag alla tränare gör också - jag menar, inför tanken på att ta över efter Magnus Pehrsson. All heder åt honom förresten, avhoppet visar att han är människa och inte robot.