Konsten att vinna...

Kristianstad-Alingsås 25-24 (efter förlängning). Synd att det mest talangfulla laget försvann ur handbollens SM-slutspel redan nu. Men snacka om marginaler: fem matcher, hårfina avgöranden i alla. Någon måste till slut bita i det sura äpplet...och jo, det kunde lika gärna blivit Kristianstad. Borde nästan blivit; Alingsås kändes mer komplett, hade dessutom den bättre målvakten (även om Lucau i motståndarburen också var utmärkt). Man får ändå beundra Kristianstads förmåga att få ut väldigt mycket av relativt lite. Idag t ex spelade laget helt utan hot på högernio - Martinovic var skadad, Oskar Hansson och Johan Persson turades om att agera bollflyttare. Kanterna syntes inte heller och stjärnan Markus Olsson var ovanligt blek. Lik förbannat vinner laget. Inte snyggt, knappt ens välförtjänt. Men vem bryr sig om sånt? Resultatet räknas, inget annat. Jo, Möller Madsens alla mål förstås. Jättedansken bar Kristianstads offensiv nästan på egen hand. Grymt att se. Men hur det kunde räcka till seger grunnar jag fortfarande på. För att inte tala om hur Alingsås antagligen grunnar.