Damallsvenskan i fotboll tog slut igår, saknad av nästan ingen. Rått att säga, politiskt inte alls korrekt. Fast sant. Kolla på publiksiffrorna från sista omgången: Sunnanå-Malmö drog 188 pers, ”kioskvältaren” Göteborg-AIK lite drygt sexhundra.
Damfotbollens högsta serie verkar vara en företeelse i marginalen, intressant endast för de direkt berörda. Om ens det; när damfotbollsspelarna själva ikläder sig åskådarens roll, vad kollar de på då? Jo, vanligtvis herrfotboll. Det är som om tjejerna inte riktigt tror på sin egen produkt, inte finner den attraktiv nog att titta på. Eller?
Media går i alla fall knappast att skylla på. Damfotbollen får sin beskärda del i både tv och press, en tidning nära dig har länge skrivit närmast kampanjliknande om just damfotboll. Säkert i något slags rättviseiver eller jämställdhetspatos – men utan krav på verklighetsförankring.
Själv är jag lite nyfiken på hur det ser ut i vår omvärld. Vad har damfotbollen för status i Spanien? I Italien? I England, Tyskland, Frankrike osv? Har de gemensamma galor där, herr- och damspelare? Får damfotbollen något utrymme i medierna? Finns någon publik utanför kretsen nära och kära?
Vore kul att veta. Och nej, jag har verkligen ingenting emot damfotboll. Men får jag välja gör jag precis som damerna: föredrar herrvarianten.
S E
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar