Cirkeln slöts, sviten bröts

HK Malmö-Drott 23-24.
Som jag skrivit tidigare: alla sviter har ett slut. HK Malmös stannade vid sjutton förlustfria matcher på hemmaplan. Vackert så, verkligen.
Att Drott bröt sviten var på sitt sätt bara logiskt; Malmös senaste hemmaförlust kom mot just Drott i fjol våras. Cirklar sluts, historier upprepas även i handboll.
Matchen var jämn, bökig, spännande. Inget stilistiskt propagandanummer för elitserien däremot, långtifrån. Lagen tog liksom ut varandra, båda offrade massor av krut på framförallt försvarsarbetet.
I den delen var Malmö sig likt, utmärkt målvaktsspel inklusive. 24 insläppta räcker normalt också för seger – men inte med ett anfallsspel som plötsligt går i stå. Det gjorde det för Malmö ikväll. Niometersskyttet var som bortblåst, en bombare som Sjödin kom aldrig till. Kanterna fungerade inte heller, utspelen var i det närmaste obefintliga.
Den ende som stod att känna igen framåt var kämpen Mirsad Pezikosa. Sex mål den här gången, trots lårkaka och tjuvsmällar.
Som lag kändes Drott aningen vassare, något mer komplett. Därtill med en helt annan framtidspotential än Malmös faktiskt ganska åldersstigna manskap.
Men det är klart, om inte Rickard Eriksson bränt straffen i slutsekunderna hade allt varit frid och fröjd. Och sviten ännu längre.

S E