Det finns så många märkliga fenomen i tiden. Idol, till exempel. Tv-programmet där unga människor får leva ut sina drömmar om artistkarriär och stjärnstatus – och där själve programledaren verkar vara yngst av alla.
Jag vet inte om Peter Jidhe lever något slags idoldröm, han med. Men gud så glyttig karlen är i rollen som programledare för ”Sveriges största musiktävling” (Jidhes egna ord, omtuggade till förbannelse vid det här laget). Och juryn…tre vuxna personer som tutar i ungdomarna att de är ”världsstjärnor” eller ”fullblodsartister” så fort de framfört en någorlunda uthärdlig tolkning av andras sånger.
A men hallå. Vad är det för fel på sanningen? På lite sans och måtta, rim och reson?
Men okej, själva idolkonceptet tål kanske inte sådant. Det SKALL hojtas, tjoas, sågas, överdrivas, ljugas, fejkas…annars blir det ingen ”bra tv” för oss arma tittare, tror jag att man menar.
Och då är ju glyttige Jidhe rätt man på rätt plats, slår det mig nu. Juryn som klippt och skuren för sitt uppdrag.
Någon undrar säkert varför en surgubbe som jag överhuvudtaget kollar på programmet. Svar: säg det. Kan vara glytten i mig själv som spökar, kanske.
S E
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar