Jag var i Tyskland igår. Kom osökt att tänka på Kaj, min gamle arbetskollega. Kaj var en rolig jävel med annorlunda infallsvinklar på det mesta. Ett av hans frekvent återkommande uttryck var: va’gör inte folk för det skitta brännvinet? Detta apropå just Tysklandsresor med buss. Kaj var inte den som åkte långt för livets vatten. Inte för att han hade något emot vattnet, jag skulle snarare säga tvärtom. Det var mer logistiken som störde: upp i ottan, hem om kvällen, offra en hel jävla dag i trängsel. När man har Bolaget runt hörnet. Eller åtminstone på cykelavstånd. Under Kaj’s värdighet liksom. Under hans törst också.
*. *. *
All respekt för Kaj, sedan länge salig i åminnelse. Jag var själv likadan en gång i tiden. Brännvin inhandlades på Bolaget och aldrig i stora portioner. Bara vad kvällen eller ögonblicket krävde, i regel en enda butelj. Samla fanns inte på kartan. Barskåp och vinställ var klassmarkörer, vi vanliga dö’nickar nöjde oss med en hylla i skafferiet. Sen kom Tysklandsresorna. Bussbolagen. Dagsutflykterna. Lübeck, Burg, Heiligerhafen. De dittills oanade möjligheterna. Och de allt generösare EU-reglerna kring införsel. 90-talet, tror jag. En ny tid, en ny värld. För väldigt många, men aldrig för Kaj. Han höll fast vid old school.
*. *. *
Igår var jag på Kaj’s sida. Herregud så mycket tidspillan för det skitta brännvinets skull. Det började direkt. En timmes väntan i kylan på Svågertorp, avfärd 08.20 istället för 07.20. Bussen utgick från Ystad, plockade upp folk i Sjöbo och Staffanstorp. Fastnade längs vägen mot Malmö pga trafikkaos, delvis relaterat till oväder. Må så vara, shit happens. Men så fortsatte det. I princip hela dan - och allra värst på hemresan. Delar av Danmark hade blivit akut vintrigt, vägbanorna glashala. Blåljus lite överallt, snigelfart blandat med totalstopp. Jag hade cyklat snabbare. Jag som har svart bälte i slow motion på två hjul.
*. *. *
Tid för shopping? Två timmar. Egentligen en och en halv, vi skulle ju hinna äta också. Currywurst? Nej faan, hamburgare direkt från bussagrillen fick duga. Klockan 15 lämnade vi Heiligerhafen, klockan 16 la färjan ut från Puttgarten. Och strax efter 21.00 angjorde vi Svågertorp. Långtifrån 18.00 som planerat. Synd om oss? Inte det minsta. Möjligen om Ystadgänget som påbörjat resan 06.00 och i bästa fall kom hem runt 22.30. Först på, sist av. En sak lärde jag mig: Bolaget tål att tänka på, Kaj kan ha haft en poäng där. Sitta tolv timmar på en buss för det skitta brännvinet måste vara farligt nära gränsen för ren idioti.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar