USA-valet känns något osvenskt…

Presidentval i USA. Om världen håller andan vet jag inte, saknar utblick och känselspröt. Men Sverige gör, det är tydligt. Svenska medier framförallt. SVT verkar vara bemannat i varenda delstat och Fyran har skickat allt man har, inklusive fotbollsoraklet Olof Lundh. Att jag själv ligger sömnlös om nätterna beror mer på ett utbrott av min förbannade förkylningsastma - men visst, oönskad tid ger utrymme för tankeverksamhet. Och då blir man plötsligt en i gänget. Rycks med, inser att Amerikas sak är även vår.

*. *. *

Republikan eller demokrat? Trump eller Harris? Gaphals eller gapskratt? Valet tycks klyva USA på mitten, dagens opinionsläge ger inte ens en fingervisning om morgondagens slutresultat. Trump har männen, Harris har kvinnorna. Så långt är mätningarna tydliga - och föga förvånande. En ärkeknöl vinner sällan kvinnliga sympatier. Å andra sidan: ju större population desto fler knäppgökar. Trump vann 2016 och kan säkert göra det igen. Obs, skriver jag elakheter beror det på min etnicitet. Som svensk går det liksom inte att ta in Trump; män av hans sort finns nog, men inte i politiken. Det närmaste vi kommit var väl Bert Karlsson - som vid en jämförelse ändå framstår som oförarglig mysfarbror.

*  *  *

Det borde inte gå att förlora mot Donald Trump. Så skrev jag bestämt redan 2016. Och bortsåg från det självklara: Sverige finns här, USA finns ovan där. Människor är inte exakt likadana. Det amerikanskt korrekta skiljer sig från det svenska korrekta. Det politiska systemet är annorlunda, synen på värdigt ledarskap inte tillnärmelsevis samma. Om så vore hade Hillary Clinton vunnit -16 - och Kamala Harris varit skyhög favorit nu, åtta år senare. Istället jämnt, ovisst, mycket som talar för en andra Trumpperiod på presidentposten. Om inte, den gamla vanliga anklagelseakten: riggad röstning, stulet val, eventuellt en ny stormning av Capitolium. Noll respekt för demokratin. Trump som Trump.

*  *  *

Som de allra flesta svenskar - minus SD:s väljarbas - hoppas jag alltså på Harris. Mest för att precis vem som helst känns som ett bättre alternativ än Trump. Kan dock inte påstå att jag är stormförtjust i henne. För mycket Amerika. Vinka, showa, fejka publikkontakt; såna saker. Och så detta vettlösa gapskrattande hela tiden. Harris ser ut att vara konstant skrattnödig. Lite märkligt, givet det ämbete hon kandiderar för. Men med det sagt: vinner hon kommer även jag att skratta.