✌️Thern, Kroon och kval…⚽️

Kvalfotboll. Ödesmättade saker, jobbigt bara att titta på. Som igår när IFK Värnamo skulle försvara sin allsvenska status - eller eventuellt förlora den till Landskrona BoIS. Lagen hade 2-2 med sig från första mötet i Landskrona, detta var returen och alltså Värnamos hemmamatch. Fast inte. På det småländska höglandet har fotbollsgräset - eller om det är planskötarna - gått i vinteride, så avgörandet fick utlokaliseras till konstgjort underlag i Borås. Inget nytt i och för sig: som IFK Värnamo tvingades inleda säsongen fick man också avsluta den. Dessbättre lyckligt. Seger 1-0, kontraktet säkrat.

*. *. *

Grymt förstås att behöva spela årets viktigaste match på neutral mark. Desto starkare att klara det. Värnamo vann rättvist, men med rätt mycket darr på ribban i slutet. BoIS radade upp hörnor, kvitteringen hängde bokstavligt talat i luften. Det hade inneburit förlängning. Fördjupad ångest, ökad desperation. Värnamos hot, Landskronas hopp. Nu blev det inte så - och nånstans upplevde jag det som sjyst. Har inget emot BoIS, absolut inte. Skåne som fotbollsdistrikt skulle dessutom må bra av något mer än bara MFF i allsvenskan. Men det hjälps inte, min sympati för IFK Värnamo som klubb tar överhanden.

*. *. *

Numera är jag svag inte minst för Simon Thern. Hoppjerka, tyckte jag förr. Lycksökare som slängt bort sin obestridliga talang. HIF, MFF, AIK, Norrköping, Göteborg; säg en klubb och Värnamosonen Thern har varit där. Men för att dra ett kort ur floskelkatalogen: borta bra, hemma bäst. Tillbaka i ungdomstidens IFK Värnamo har Simon Thern blivit den spelare han aldrig kunde eller fick bli någon annanstans. Ledaren, centralgestalten, energispridaren som lyfter andra. Härligt att se. Hoppas han stannar nu - nästa säsong väntar ju sprillans nya Smålandsderbyn i allsvenskan: IFK Värnamo mot Öster från Växjö.

*. *. *

Mer kval - och mer Simon. Lunds BK nosade på en plats i superettan men föll två gånger om mot Östersund. 0-2 hemma, 2-3 i gårdagens retur borta. Sista Östersundsmålet där gjordes av den forne MFF-talangen Simon Kroon. Det kallar jag hjärtekrossare; matchen var Kroon’s farväl till elitfotbollen, en allvarlig sjukdomsdiagnos omöjliggör fortsatt satsning. Han har spelat sporadiskt under säsongen, inga hela matcher, mest funnits med som resurs i utkanten av truppen. Allt givet aktuellt medicinskt läge. Rörande slut på en berörande fotbollssaga. Tack Simon Kroon, tack Östersund.