Nähä, inte i år heller. Det börjar bli uppenbart nu att något med personen Henrik Rydström stör expertjuryn bakom tv-jippot Allsvenskans Stora Pris. Samma här, höll jag på att säga. Men det hindrar mig inte från att tycka att yrkesmannen Rydström borde varit en av de tre nominerade i kategorin Årets tränare. Givet då att juryn vill bli tagen på allvar. Att underkänna Rydström är som att säga att vem fan som helst kan vara tränare i MFF - inklusive ingen alls. MFF vinner guldet oavsett. En ståndpunkt värdig helt vanliga fotbollsfubbickar. Välkomna i gänget, alla fisförnäma besserwissers.
*. *. *
Vilka som ingår i juryn? Ja, lustigt nog de närmast berörda. Allsvenskans alla tränare alltså. Plus lagkaptenerna. Men därtill ett större gäng av insiders, fotbollsjournalister och liknande. Ut ur detta kommer liksom ingen faktabaserad vetenskap, bara personligt tyckande. Med utrymme för efterslängar och tjuvnyp, lika väl som smörande och ryggdunk. Mänskligt beteende, upphöjt i offentlighetens ljus. En ringaktad mästartränare, nu precis som i fjol. Då blev Elfsborgs Jimmy Thelin Årets tränare, trots att han slutade som loser. Och då bröt prisjuryn sin egen praxis: guldlagets tränare skall också vara Årets.
*. *. *
Den tyckte även jag var diskutabel. För enkel väg ut ur problemet, så att säga. Tränare har samma jobb men vitt skilda förutsättningar; att rangordna dem yrkesmässigt låter sig egentligen inte göras. Och just därför kan det lätta kanske ändå vara det enda rätta. Guldtränaren vinner, punkt. Om man nu ska ha ett pris. Och om min egen favorit ursäktar. Anders Torstensson i Mjällby alltså. Inte heller han är nominerad. Två stockholmare (Hammarby, AIK) och en göteborgare (Gais) går före. Vem som slutligen får utmärkelsen berör mig föga, vore intressantare att få veta vad som diskvalificerat Rydström.
*. *. *
Karl’n var faktiskt populär så länge han var tränare i Sirius och inte minst Kalmar. I Malmö har han guld på guld - men plötsligt är det som om resultaten underordnats hans personlighet. Tjurigheten, intervjuflosklerna, tjafset med domarna i stridens hetta. Ja, Rydström kan säkert vara påfrestande - vilken tränare kan inte? Själv har jag svårt för Holmberg i Gais, han som gjort en sport av att avsluta varenda tv-intervju med ett ”härligt”. Positivt trams bara. Vid allsvenskans slut återstår blott en tabell - och i skenet av den blir nomineringarna till Årets tränare smått skrattretande. Tycker jag, tralala.
*. *. *
Idag läser jag i tidningen att HK Malmö är i ekonomisk knipa. Konkurshot runt hörnet, vädjan om hjälp. Beskedet kommer inte oväntat. Handbollen har sedan länge ett rent helvete i Malmö. Media, sponsorer, publik - år efter år samma: bräckligt intresse, ingen eller alltför få som riktigt bryr sig. Eldsjälar som förenats i en dröm om SM-guld, på senare tid även i en rejäl damsatsning. Till slut kostar det mer än det smakar. Elitidrott är i den meningen närmast avskyvärd: endast den stenrike överlever, övriga får gå med håven och hoppas på konstgjord andning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar