Lite handboll. Sporten som knappt finns längre, höll jag på att skriva. Riktigt så illa är det inte. Taskig trend dock. Inga matcher i normal-tv, allt glesare mellan raderna i min morgontidning. En liga som lunkar på mot det enda av egentlig betydelse: slutspelet framåt våren. Publik som uteblir även vid fri entré. Men. Detta gäller läget i Malmö. På andra platser kan jag tänka mig att intresset för handbollens grundserie åtminstone är fesljummet, i något fall kanske stekhett. Karlskrona särskilt; HFK har inlett ligaspelet sensationellt starkt, säljer ut sina hemmamatcher av bara farten.
*. *. *
Kristianstad däremot. Fortfarande publikbäst, men långtifrån forna höjder. Nyhetens behag är över, de yvigaste satsningarna ett minne blott. Ekonomin ansträngd. Och laget ett bland andra i ligan, ingen given framgångsmaskin. Tre raka förluster nu, senast mot Hallby. Tuff start för nye tränaren Anders Hallberg, rekryterad just därifrån. Alltid vanskligt att byta klubb; i den ena allt att vinna, i den andra allt att förlora.
*. *. *
Ystads inledning. Grym. Sex matcher, sex segrar. Med ett lag som på pappret är sämre än fjolårets. Man ska nog inte bry sig så mycket om papper. Mer om vad som händer på planen, om balansen i det befintliga. Och då talar ju resultaten - såhär långt - för att YIF faktiskt är förbättrat. Om nu inte ligan som sådan blivit sämre?
* * *
36-43. Se där slutresultatet mellan Amo och Sävehof. Låter som lagen ersatt målvakterna med var sin frottéhandduk hängande på ribban. Amo kanske en våtservett? Seriöst: när jag växte upp krävdes det tre handbollsmatcher för att komma upp i sådana målsiffror. Då fick man å andra sidan gå och spela, springa var knappt uppfunnet.
*. *. *
Andreas Nilsson, alias Stycket. Vad sysslade den mannen med i lördags? Efter att ha studerat matchprotokollet från mötet Önnered-Guif kan jag inte låta bli att undra. Stycket gjorde förvisso tre mål - men på tio försök. Sju bomskott alltså. Inte värdigt den mittsexa som en gång kallades Mr 100 procent. Önnered vann trots allt matchen med uddamålet, stackars Guif står kvar på en ynka poäng. Riskerar den anrika Eskilstunaklubben nedflyttning? Tror inte det. Såg ju OV Helsingborg i Malmö. Ingen vacker syn.
* * *
Det är en sak att förlora, men att närmast demonstrativt låta siffrorna skena iväg till 23-36 är inte okej. För många gamnackar i OV-laget. För lite karaktär. För lite elitidrott. För lite allt; målvaktsspel inte minst. Låt vara att just den rollen måste vara otacksam bakom ett försvar som inte finns. Respekt HK Malmö som tar varje match på allvar - och därför kan besegra eller till och med utklassa lag som inte gör det. OV hade mått bra av en Hampus Nygren, HK:s brinnande evighetsmaskin. Inte ligans störste handbollsartist men en jävel på att alltid kriga. Ovärderlig som föredöme.
* * *
I serien närmast under ligan, allsvenskan, följer jag IFK Karlskronas öden och äventyr. Måttligt roande givet alla minnen från fornstora dar. IFK är tvåa i ”staun” numera, smyger i HFK:s skugga. Har historiken på sin sida, glesnande led av anhängare, inget mer. Karlskrona är inte stort nock för två publiklag - och då väljer handbollsvännerna det bästa här och nu, inte det bästa där och då. Men IFK kämpar på, har nått allsvenskan den mödosamma vägen och klarat sig kvar de två första åren. Bra gjort. Den här säsongen kan bli tuffare: brakförlust mot Tumba igår, bara tre inspelade poäng på sex matcher.
*. *. *
Allsvenskan är f ö något av handbollens elefantkyrkogård; Drott ligger där, Lugi likaså. RIK i fjol. Idel ädel adel; IFK Karlskrona är i gammalt celebert sällskap. Med variabler i hälsotillståndet förstås. I Lugis fall skröpligt. Beklämmande resultat hittills, brant uppförsbacke i det planerade (?) snabbspåret till ligacomeback. Lugi får passa sig så man inte gör en RIK: faller fritt genom divisionerna, landar med en duns på bakgården. Och vaknar upp i skuggan av H43. Kunde det ske i Karlskrona kan det ske i Lund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar