Jag brukar kolla på Politikbyrån i SvT. Ett halvtimmesprogram om onsdagar, nog så intressant för alla som fascineras eller förfasas över olika aktualiteter i inrikespolitiken. En panel, utbytbar från gång till annan men alltid med tre proffstyckare, analyserar och spekulerar - och tonen är lättsam, seriös utan att bli gravallvarlig. Igår handlade det om SD. Eller snarare om Jimmie Åkesson. Partiledare sen snart 20 år, såtillvida unik. Övriga sju riksdagspartier har under samma tid tillsammans avverkat 49 ledare. SD sticker ut i alla avseenden, även detta.
*. *. *
Rubriken på gårdagens program var alltså ”Vad vore SD utan Jimmie”? Svaret uteblev men antydningarna tolkade jag som samstämmiga: SD utan Jimmie vore SD. Samma politik, samma allt. Och kronprinsar finns, någon eller några av dem har redan framskjutna positioner i partiet. Ingen, inte ens Jimmie Åkesson, är oersättlig. Här och nu - och för överskådlig tid - har han dock närmast gudastatus i SD. Tydliggjort genom privilegier som ingen annan partiledare är i närheten av. Närvaro i riksdagen t ex. Förvisso ingen lagstadgad plikt, mer en fråga om moral. Politikbyrån kunde avslöja att Jimmie Åkesson har en 92-procentig frånvaro. Tvåan på listan hade visst runt 50, flertalet betydligt lägre.
*. *. *
SD-ledaren är helt enkelt en jävel på att delegera. Andra gör grovjobbet, partiapparaten är numera späckad av dugliga flitmyror. Själv tar han rollen som ansiktet utåt. Tv-debatter, officiella anföranden, intervjuer i media etc; där är Åkesson på tårna och dessutom som bäst. Om man med bäst menar att vara som en gås. Låta vattnet rinna av, gå oskadd eller till och med stärkt ur alla skandaler. Jimmie Åkesson är en mästare på detta. Hårt prövad och väl tränad. Immun liksom. Han har sina 20 procent, oavsett vem han bjuder in till sitt bröllop. Inga problem så länge det inte är en muslim. Han har halva LO-kollektivet, oavsett skattelättnader till det etablissemang han själv företräder. Inga problem så länge rösträtten är fri.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar