"Vikten av delaktighet"

Min gamle handbollsfavorit Ola Månsson är tränare för H65 Höör's damer numera. Uppskattad, förmodar jag. Kanske t o m av Anna Bardis. Även om det skulle förvåna mig. Handbollsspelare brukar gilla att spela handboll, det är jag helt säker på att Månsson själv gjorde under sin aktiva tid. Men Bardis spelar inte, hon sitter på bänken. Varför Månsson håller henne där vet jag förstås inte...jag har inte den inblicken i läget. Erinrar mig dock att Ola Månsson i olika sammanhang ofta poängterat vikten av delaktighet. Dvs om samtliga spelare förnimmer den känslan stärker det laget, framförallt lagmoralen. Jag bör kanske reservera mig här: Anna Bardis har varit skadad ganska länge, möjligen är hon inte i speldugligt skick. Å andra sidan: varför sitter hon då ombytt på bänken? Mot Lugi härförleden fick hon dessutom hoppa in, sist av alla och bara en kort stund men dock. Igår mot Kristianstad blev det 60 fulla minuter utan delaktighet - och då var ändå H65 totalt överlägset, alla chanser i världen till spridd spelglädje förelåg. Och nån klåpare rent handbollsmässigt är hon ju inte, Anna Bardis. Inte än, är väl säkrast att tillägga. Man kan lätt bli, lång och varaktig bänkning knäcker (Bardis satt där stora delar av fjolårssäsongen också). Jag är inte särskilt förvånad i stort. Handbollstränare kan ofta tala vackert om kollektivet men sällan vara snälla mot alla. Någon gynnas, någon kommer i kläm, "rättvisa" finns inte på riktigt. Lite ledsamt bara att den gode Månsson sällat sig till gänget - om det nu är så.