Svensk olyckskväll i EM

Sverige-Montenegro 28-30. En försumbar förlust jämfört med allt annat elände i det svenska laget. Det började med ett sent återbud från försvarsklippan Sabina Jacobsen pga ljumsskada, slutade med ett kraschat knä och horisontalläge på bår för högersexan Daniella Gustin. Däremellan hade även målvakten Idéhn liksom playmaker Gulldén hämmande skadekänningar. Förutom att själva spelet - naturligt nog - gick på kryckor i princip hela matchen. Och så coachingen, ett problem för sig. Detta var Sveriges fjärde EM-match, men något som kan kallas förstauppställning syns fortfarande inte till. Det är spelare in och ut hela tiden. Ingen trygghet, mest röra. Och därmed (?) väldigt svajiga prestationer. Roberts pendlade mellan högt och lågt ikväll igen, efterhand mest lågt. Tvärtom med Blomstrand: trevande start, bättring på slutet. Hagman seg och senfärdig konstant. Alm duktig först när matchen var körd, och som nästan alltid kort hållen av förbundskaptenen. Kanterna ska vi inte tala om. Jo, olycksfågeln Gustin hade några ljusa ögonblick. Mellegård också, innan hon oförklarligt och med ojämna mellanrum byttes ut mot Sand. Totalt gjorde Sverige kanske en handfull kantmål i matchen, Montenegro gjorde - 16. Skillnaden i effektivitet var brutal. Dessutom vann Montenegro målvaktsmatchen, en annan viktig detalj i handboll. Nu återstår för svensk del Frankrike och Ryssland, båda måste besegras för att semifinalchansen ska leva. Ungefär lika sannolikt som en vit jul. Bryr mig dock inte särskilt mycket om saken, tänker mer på Gustin. Såg ut som korsbandsskada, sådant kan äventyra en hel karriär. Hemsk sekvens, smärtan gick rakt genom tv-rutan.