Om enögda tränare - med mera...

"Det fanns bara ett lag på banan". Sa MFF-tränaren Uwe Rösler - för säkerhets skull fyra gånger - i tv-intervjun direkt efter gårdagens match i Norrköping. Nja. Vi som kollade på matchen med båda ögonen tyckte oss nog se två. Ett som hade bollinnehavet och spelövertaget, i andra halvlek närmast kompakt. Ett som hade effektiviteten och förmågan att göra det enda som räknas i den förbannade fotbollen. Mål. Därför vann Norrköping med 3-1 - och därför var Rösler sur. Mänskligt, inget att bry sig om. Tränare, åtminstone vissa, säger dumma saker i nederlagets stund, så var det redan på Houghton's tid. Ska gudarna veta. Hursomhelst är Norrköping nu det enda återstående hotet mot AIK:s guld. Tre poäng skiljer, kan dock öka till sex om AIK slår Göteborg ikväll. Har svårt att tro något annat med tanke på hur Göteborg sett ut under säsongen. Sen återstår sju omgångar, där Norrköping har ett på pappret något lättare program än AIK. På pappret bör understrykas...Norrköping har t ex tagit en enda poäng av sex möjliga i säsongens möten med Trelleborgs FF. Men däremot fyra mot just AIK. Bollen är rund, resultaten oförutsägbara. TFF, ja. 0-1 mot Dalkurd igår kväll, tungt nedflyttningshot blev ännu tyngre. Hümmet och Pode utanför startelvan igen, oklart varför. Rent fotbollsmässigt borde de platsa - men Pode gör kanske inte jobbet, som det heter. Och Hümmet fick tydligen maka på sig så fort ikonen Camara Jönsson var redo för comeback, trots att han gjort fem mål (och Jönsson hittills inget). Det är mycket man inte förstår som utomstående betraktare. Gårdagens FF:are återfanns förresten i Östersund. Dino Islamovic med förflutet i både MFF och TFF. Tremålsskytt mot BP (3-1), varav andra fullträffen var som hämtad ur en sagobok. Islamovic sköt från egen planhalva, cirka 57 meter. Inte desperat, inte ogenomtänkt. Tvärtom. Lagom kraft, klinisk precision, perfekt båge över den intet ont anande målvakten. Såna mål finns inte på riktigt. Grattis, Dino Islamovic.