Det (o)roande efterspelet...

Valet först, spelet sen. Vi som röstar gör det inte lätt för politikerna - och politikerna gör det inte lätt för sig själva heller. Men det är säkert kul att vara politisk journalist just nu. Alla spekulationer i regeringsfrågan, alla krönikor och analyser på temat vem tar vem. Det tar aldrig stopp liksom, mandatfördelningen är rena mumman för medierna. Till efterspelet hör också insändarna i dagspressen, påfallande ofta från folk som tycker synd om SD. Två sådana i Sydis idag. Varav åtminstone en är väldigt rolig. Insändarskribenten undertecknar sålunda med namn plus tillägget "politiskt neutral"...trots att hela inlägget är ett slags brandtal för SD. Ta in dem i värmen, lyder budskapet från den "neutrale". Resonera, förhandla, respektera att partiet fått nästan 20 procent av rösterna...osv, osv. Ja, ja. Sådär brukar SD-sympatisörerna gå på. Innan valen, efter valen, i princip alltid. Att ägna en tanke åt orsak och verkan blir för svårt, för jobbigt. Som detta med värdegrund. Med människosyn. Med demokratiuppfattning. Punkt för punkt skiljer sig SD på ett flagrant sätt från övriga partier - och det kan rimligen inte bero på att sju har gått vilse i verkligheten, medan blott en hittat rätt. Men jo, det tror SD:s "Sverigevänner". Inklusive många skånska moderater. Vilket, om du frågar mig, säger ganska mycket om många skånska moderater. Själv hoppas jag att det nu pågående spelet mynnar ut i en blocköverskridande regering. Utan M, utan KD, utan SD. Och utan onödig S-prestige. För mig får Annie Lööf gärna bli statsminister. Jan Björklund gärna skolminister. Löfven kan bli arbetsmarknadsminister, där kommer han nog mer till sin rätt. Ge och ta, hur svårt kan det vá?