Mysigare på Tages tid

Har precis följt SVT:s slutdebatt inför valet. Det är en gammal lidelse jag har, ända sedan barndomen faktiskt. När tv-bilden var svartvit och partierna fem till antalet. Varav blott ett heter samma nu som då: Socialdemokraterna. De övriga var Bondeförbundet (dagens Centern), Högerpartiet (Moderaterna), Folkpartiet (Liberalerna) och Kommunisterna (Vänsterpartiet). MP, KD och SD fanns inte på kartan - och jag har inget minne av att jag saknade dem, allra minst de två sistnämnda. Sossarna var megastora när jag växte upp, tv-debatterna närmast som små kafferep. Där satt landsfader Erlander som något av en mysputte, inte ens högerledaren Hjalmarsson angrep honom särskilt hårt. Centerledaren Hedlund gjorde icke en fluga förnär, ännu mindre en statsminister. Däremot var han rolig. Det var inte Ohlin från FP. Rolig alltså. Men heller inte elak. Lite torr, bara. Stram, saklig. Och så var där Röde Herman, kommunistledaren. C-H Hermansson som han egentligen hette. En Sovjetvänlig krumelur, något udda i sällskapet men fullt ut accepterad. Kvinnor lyste med sin frånvaro, den politiska scenen tillhörde helt och hållet gubbarna. Ju äldre desto bättre, tycktes det. Och som sagt, sossarna vann varje gång, antingen med egen majoritet eller med stöd av Röde Hermans "kamrat 4 procent". En smått idyllisk tid, ljusår från dagens umgängeston i svensk politik. Kafferep var väl det sista man tänkte på ikväll, pajkastning kändes mer relevant. I början alla mot Löfven, efterhand alla mot Åkesson. KD-ledaren värst, rusig och "kagig" av positiva opinionssiffror. Usch, inte roligt. Kristersson (M) församlingens Bror Duktig, sånt har jag svårt för. Löfven passiv och blek, bitvis nästan bortkommen i meningsutbytet. Okej, han har det faan så mycket tuffare än Tage på 50-talet. Åtta partier, bara en sån sak. Och av dessa minst fem som vill göra livet surt för honom. Bäst i mitt tycke var Annie Lööf. Dagens centerledare är förvisso ingen Hedlund, men snacka kan hon. Rakt, vasst och övertygande, särskilt när det kommer till frågor om medmänsklighet. Fyra stjärnor av fem möjliga.