Lågt och högt i handbolls-EM

Frankrike-Sverige 23-17. Kroatien-Norge 32-28. Samma sport i olika utföranden. Urtråkiga men hypereffektiva Frankrike tillintetgjorde inte bara Sverige, även jag som handbollsnörd tog stryk. Matchen kändes helt enkelt omodern, ungefär som handbollen såg ut förr i tiden. Gå och stå, böka och stöka, spela på klockan, testa domarnas tålamod i varenda jävla anfall. Frankrike behärskar detta till fulländning - och Sverige gick i fällan nästan som ett pojklag. Rader av tekniska fel och miserabla avslut, 17 gjorda mål har man inte vunnit en handbollsmatch på sen 1960-talet. Okej, den franske målvakten var super men det ursäktar liksom inte Sveriges prestation i stort. Ett problem som belystes i matchen var den självvalda svenska bristen på mittnioalternativ. När ordinarie playmakern Gottfridsson hade en olycklig dag på jobbet fanns ingen som kunde avlösa honom. Dvs Linus Arnesson fanns, men eftersom han varit bänkad genom hela turneringen ansågs han tydligen inte "varm" nog för ett inhopp. Där ser man vådan av att låsa sig vid förutbestämda tankefigurer kring coachingen. Men tack för Kroatien-Norge! Den fajten kom som något av en frälsning. Farten, intensiteten, skyttekraften, den tekniska briljansen; allt som saknades i Sveriges match fanns i överflöd här. Tyvärr en del brutalitet också, den kunde jag varit utan. Norge var bra, Kroatien sådär oemotståndligt som ett starkt lag ofta blir med hemmaplansfavör. Ofta - men inte alltid: Sverige slog ju faktiskt detta Kroatien häromdan. Eller har jag drömt?