Blågul handbollsbragd

Sverige-Danmark 35-34. Jeppsson borta. Lagergren borta. Jakobsson borta. Mot ett intakt och tungt favorittippat Danmark. Detta var min själ en svensk handbollsbragd, modell framtida klassiker. Dramatiken kring själva avgörandet tar definitivt plats i idrottsminnenas skattkammare. Sverige leder 28-25 knappa två minuter från slutet, Danmark hinner mirakulöst göra tre mål på den tiden och tvinga fram en förlängning. Där Sverige borde varit knäckt, slaget, tillintetgjort. Kunde man tycka. Men icke. Det fanns otroligt nog mer att kräma ur. Av Zachrisson. Av Gottfridsson. Av Arnesson. Av Palicka, den enastående målvakten som en gång lärde sig rädda bollar i H 43. Men kanske fanns de verkliga hjältarna på bänken: coachparet Andressen/Boquist. Med tre bärande spelare indisponibla tvingades de trolla med knäna - och ut kom ett lag som fungerade bättre än på hela turneringen. Fantastiskt. Arnesson tål f ö att nämnas en gång till. Killen har alltså suttit på bänken match efter match, nu blev det plötsliga manfallet i truppen hans chans. Och som han tog den! Inte minst var det ju han som gjorde det direkt avgörande målet i förlängningen. Hoppskott från jämfota naturligtvis...bara Arnesson gör dom målen, det vet alla utom möjligen Danmark. EM-final på söndag, Sverige-Spanien. Vem såg den komma? Spanjorerna knäckte således Frankrike i den andra semin, vilket jämförelsevis får betraktas som en mild överraskning.