Handbollen på farliga vägar

Några funderingar efter handbolls-EM. Detta med hjärnskakningar. Sverige drabbades dubbelt: Johan Jakobsson såväl som Albin Lagergren fick skrivas ut från turneringen i förtid. Ett olyckligt sammanträffande förstås, men också ytterligare ett bevis på att handbollen blivit farlig. Raka armar i bröstet på spelare i fritt upphopp, slag i ansiktet, armbågar mot huvudet; våldsamheterna trappas upp år för år, turnering för turnering. Inget blir bättre av att fokus ofta riktas fel. Nämligen mot domarna. Deras uppgift är i det närmaste hopplös. Följer de reglerna slaviskt blir det tomt på banan men fullt på utvisningsbänkarna...och då kan man lika gärna lägga ner handbollen som sport. En enkel åtgärd vore dock att använda det röda kortet mer frekvent än nu. Ut med de värsta busarna direkt och gärna några matchers avstängning på det. Plus böter. Två minuter på botbänken får ingen att besinna sig, det är ju klart och tydligt vid det här laget. För Jakobssons del finns nog risk att karriären är över. Skadorna, bl a just hjärnskakningar, har förföljt honom på senare tid, priset börjar bli för högt. Själv köper jag att handbollen ska vara tuff och hård - men aldrig rå och brutal. Fortsätter det så skriver jag snart ut mig från intresseklubben.