Bilden av Malmö

Förfärlig förstasida i Sydsvenskan idag. Jag menar innehållsmässigt. Mord som inte klaras upp för att ingen vågar vittna. Sprängattentat utanför en polisstation. Bidragsfusk i mångmiljonklassen inom vård- och omsorgssektorn. Med mera, med mera. Spalt upp och spalt ner, idel svarta nyheter. Och allt i en och samma stad: Malmö. Mitt och ditt och vårt underbara Malmö...infekterat av buset. Sorgligt är vad det är. Tragiskt. Någonstans obegripligt att så få kan göra livet surt för så många - jag vill ju inte tro annat än att en helt förkrossande majoritet av Malmöborna är hyvens människor. Sydis gör naturligtvis rätt som berättar om eländet, men just idag känner jag att det blir too much. Man famlar liksom efter ett ljus i mörkret, efter en strimma av hopp. Och föralldel, längst upp i högerhörnet finns nåt som välvilligt tolkat liknar ett slags tröst. "Stefan Löfven kommer inte att skicka soldater till Seved i Malmö", läser jag där. Tack, statsministern. En kärleksarmé vore bättre.