Kris, kaos, Croatia..

Tog cykeln och begav mig till Kroksbäcks IP idag. Croatias sista hemmamatch för säsongen, mot Höllviken. Tänkte tillbaka på fjolåret. Seriesegern i femman. Hyllningarna, glädjen, stoltheten. Besöket av Kroatiens Sverigeambassadör just på Kroksbäck när allt skulle firas. Då var det lätt att vara Croatiavän, kan jag säga. Tuffare i år. Så mycket tuffare. Inte en seger. Tre oavgjorda matcher, resten förluster, de flesta av karaktären "brak". Senast med siffror man knappt vill skriva. Okej då, 0-15. Det känns lite futtigt att tala om kris, förfall ligger närmre till hands. Hur kunde det bli så? Så plötsligt? Det enkla svaret är samtidigt det märkligaste: spelarflykt. Så brukar det ju sällan bli i framgång - men faktum är att årets Croatia haft mycket lite gemensamt med fjolårets. Flera av de tongivande kuggarna försvann redan inför säsongen, ytterligare några har hoppat av efterhand som resultaten stulit spelglädjen. Eller moralen, kanske. Klubbkänsla kan vi bortse ifrån, idag förgiftar kosing fotbollen även på låg nivå. Nej, jag har inga bevis, bara fullgod hörsel. Förutom detta slutade också succétränaren Said Mekahal, oklart varför. Återstoden var i vilket fall inte division 4-mässig, det syntes nästan direkt i serieupptakten. Men därifrån till att bli slagpåse...usch, urtråkigt, supporterprövande till yttersta tålamodsgränsen. Vi är trots allt rätt många gubbar som följt Croatia genom åren, jag själv mer eller mindre trofast sedan 1980-talet. Nån säsong liknande denna kan ingen av oss erinra sig, vi avhandlade faktiskt ämnet idag på Kroksbäck. Vi 20 (generöst räknat) som var där. Matchen? 0-5. En till spik i kistan, inte mer med det. Nästa år kan bara bli bättre. Om NK Croatia finns kvar, vill säga. Hoppas, hoppas. Allt är f ö inte mörker: klubbens ganska nystartade damlag har gjort en bra säsong och kan ta steget upp i division 3. Respekt.