Rapport från ett festivalbesök

Frugan och jag var på festival igår. Eller vad man nu ska kalla fotbollsmatchen på Swedbank. 6-orgie, kanske? MFF-KFF slutade alltså 6-0. Drygt 20000 pers var på plats, av ljudvolymen att döma 19000 svårt hängivna blådårar. Resten såna som vi, dvs hyggligt neutrala men mottagliga för intryck. En liten klick Kalmarsupporters skymtades också, dem var det synd om. Åka så långt och få så mycket smörj. Inte kul. T o m av domaren fick de smörj: två straffar emot, plus en utvisning tidigt i matchen. På Romario, dessutom. En spelare så skicklig att han säkert hade platsat i MFF. Åtminstone på bänken, jämte Eikrem. Nu stod det förvisso 2-0 redan när han åkte ut, så matchavgörande var det inte. Möjligen bidrog det till att siffrorna sköt i höjden - och till min hustrus förundran över att MFF liksom "gjorde mål hela tiden". Själv satt jag mest och höll tummarna för att Cibicki skulle få bryta sin måltorka. Jag gillar ju den grabben, hela hans bakgrund och så. En enkel påg från Nydala som gått den långa vägen i ett MFF som annars mest köper färdigt utifrån. Ifrågasatt, utlånad, på sistone brutalsågad i viss lokalmedia. Vid straff nr 2 blev jag bönhörd. Cibicki tog hand om bollen, la den på punkten och tryckte in 3-0. Inga krussiduller, ingen beslutsångest, bara självklart och rejält. Zlatan light, typ. Där blev jag nästan lite varm om hjärtat. Funderade för ett ögonblick på att vända mig mot pressläktaren och visa fingret. Men avstod. Man är trots allt 72.