Minnen inför en återträff...

Per Gessle. Jag minns som igår när han slog igenom som sångare och frontfigur i bandet som kallade sig Gyllene Tider. Åren kring 1980, låtar som När Vi Två Blir En, Flickorna På TV2 och cigarettändarballaden När Alla Vännerna Gått Hem. Sistnämnda min egen favorit, allt annat min älskade dotters. Hon var i nedre tonåren då, tillhörde s a s målgruppen. Och föll ungefär lika fritt som jag själv gjorde inför Elvis och hela den grejen på 50-talet. Gyllene Tider ockuperade liksom vårt hem, lp-plattorna staplades på hög och spelades oavbrutet. Min dotter kunde varenda textrad, jag svär. Det är härligt att vara ung, synd att man inte kan vara det för evigt. Undantaget Gessle då. Nu vid närmare 60 låter han fortfarande precis som då. Sjunger likadant, skriver samma typ av låtar, turnerar runt som om tiden stått still. Ikväll är han på Mölleplatsen i Malmö. Jag med. Inte min dotter däremot. Hon har vuxit upp.