Jag - en kaffeterrorist?

Kort om kvällens Gesslekonsert på Mölleplatsen. Bra. Punkt. Mindre bra var själva arrangemanget. Säkerhetsföreskrifterna, restriktionerna, vaktutövandet. Med all respekt för syftet - effekten blev direkt glädjedödande. Låt mig bara nämna ett enda exempel. Inne på det avgränsade området framför scenen, dvs där de allra flesta människorna uppehöll sig, fanns en mängd försäljningsställen. Öl, vin, cider, diverse snabbmat. Tyvärr inte kaffe, vilket jag råkade vara akut sugen på. Kaffevagnen fanns alldeles utanför avgränsningen - och då undrar du kanske, what's the problem? Jo, såhär. Jag hade noterat hur vaktstyrkan stoppade eller avhyste folk som försökte medföra någon form av egen skaffning in på området. En glass, en korv, en picnickorg...alla dessa presumtiva terrorister (?) hänvisades till ingemanslandet som s a s låg på rätt sida om avspärrningen men samtidigt på fel sida om det mänskliga förståndet. För säkerhets skull frågade jag alltså en tillgänglig vakt om det var okej att jag köpte mitt kaffe vid vagnen ett par meter bort och sedan återvände till min hustru vid bordet inne på den heliga marken. Vakten rådgjorde med en kollega, bara en sån sak, men jo min själ, det var ok. Tills jag kom tillbaka med pappmuggen minuten senare. Då var det tvärstopp. Tre nya vakter hade dykt upp. Två funktionärer likaså. Fem man, alla totalt oresonliga. Vakterna som gett mig klartecken hade fel - och jag skulle passa mig jävligt noga för att stå och argumentera. Jag svarade med att hälla ut kaffet i närmaste soptunna, blasket kostade ändå bara 45 spänn. Inte så begåvat kanske men sinnet rann, jag har förbannat svårt för komplett idioti. Slut.