Viljan avgjorde rysarderbyt

HK Malmö-Lugi 26-25. HKM vann, frestas jag säga, på initialerna. Hjärta-Kamratskap-Moral. Smått rörande att se ärrade veteraner som Beutler, Roganovic, Pecikoza, Petersen och Comeback-Calle dansa runt som spralliga handbollsglyttar efter slutsignalen. Vilken makalös kämpainsats av laget, vilken suverän coaching (än en gång) av Stian Tönnesen. Lugi är i grunden bättre än Malmö, det hävdar jag fortfarande. Lugi är dessutom skadefritt, spelar med det bästa man har. Mot ett HKM som, förlåt tjatet, fattas fyra bärande spelare. Men så sant som det är sagt: vilja slår klass och detta måste varit ett typexempel. Lugi ledde 22-19 i andra halvlek, där och då trodde jag derbyt var kört för Malmös del. Jag glömde helt enkelt att "kört" inte finns för det här laget, allra minst nu när Calle är tillbaka. Vändningen var magnifik - och hur underbart var det inte att Simon Nyberg, av alla, fick göra det avgörande målet. Nyberg var aldrig riktigt betrodd under sin tid i Lugi och har väl inte varit det i Malmö heller, sanningen att säga. Ikväll fick han en liten, liten lyckostund i ljuset, det kändes så himla välförtjänt. En annan hemmaspelare som mera sensationellt presenterade sig för publiken - och för Lugi - var Kassem Awad. En ung grabb från Nyköping som kommit till Malmö för att studera och parallellt med det ansökt om att få lira division 2-handboll för HK:s farmarlag. Högre har han liksom aldrig spelat...och tvåan är alltså nivå 4 i seriesystemet. Tönnesen måste sett nåt som ingen annan sett, annars hade han knappast lyft upp killen i den förvisso uttunnade A-truppen. Och ännu mindre släppt in honom på banan i ett prestigeladdat derby mot Lugi. Vilket var precis vad Tönnesen gjorde. Awad byttes in tidigt i första halvlek och innan någon i Baltiska hallen hunnit säga Kassem hade han gjort två mål. En Busterstory light, väldigt uppiggande för oss som trodde att vi hade koll på läget. Sett över hela matchen var förstås Linus Persson och Fredrik Petersen HKM:s förgrundsfigurer. Råkurren a la hockey - jodå, sådana förekom - hade jag förbigått med tystnad om inte en av de värsta bråkmakarna hetat Paradis. Inte trodde jag att man slogs där. Pecikoza bar sig f ö också åt i denna del, så pass illa att avstängning väntar.