Välkommen tillbaka, Calle

Jag skrev ju det för nån vecka sen: kalla på Calle, HK Malmö. Carl-Johan Andersson alltså, försvarsgeneralen som la av efter förra säsongen. Idag läser jag i Sydis att det är precis vad man gjort. Kul när en klubb tar intryck av ett välment råd. Skämt åsido. Men Calle var inte nödbedd, tydligen. Eventuellt dyker han upp i laget redan i morgondagens derby mot Lugi, föregående träning får visst avgöra saken. Tror inte det blir några problem. Calle har skymtats på läktaren under säsongen, ganska nyligen passade jag på att fråga om han var sugen. Lite på skoj förstås, det var innan alla skadorna tunnat ut HK:s spelartrupp. För blotta ögat såg han dock ut ungefär som i fornstora dar. Välslimmad i figuren, tävlingsvild i blicken, 38 år ung snarare än 38 år gammal. Fick för mig att han hade matchpuls, men det kan ha varit önsketänkande. Själva frågan skrattade han bort, just då var den heller inte aktuell. En chosefri och sympatisk påg, Anderssonskans Calle. Ja, jag menar på läktaren. Inte på planen. Där har han byggt en hel karriär på att vara kompromisslös hårding. Många med mig har saknat honom i HK Malmö...men det är vi det, motståndare och möjligen även domare har nog varit glada att de sluppit umgänget. Hoppas Calle finns med i leken igen i morron, det vore smått rörande att få se honom bråka med Wickman-Modigh och de andra bjässarna i Lugi.