Min oumbärliga tidning

Jag förvånas varje dag. Över Sydsvenskan, min tidning. Att den är så läsvärd, så välmatad och välgjord, så fylld av fin journalistik. Trots allt, så att säga. Jag menar alla dessa sparpaket, åtstramningar och personalnedskärningar som möjliggjorts av rasande teknikutveckling. All denna oro som numera präglar branschen och säkert plågar den klick som ännu har jobben kvar. Där vi en gång var över tusen tämligen avspända pers i produktionen återstår väl idag ett par hundra tappra med något slags kollektiv blåslampa över och efter sig...och ja, det tar nästan emot att erkänna det: Sydis håller ställningarna, gud vet hur. Men kolla på upplagesiffrorna, invänder kanske någon. De rasar ju, mätning för mätning. Sant - och sorgligt nog ofrånkomligt. På den gamla goda tidningstiden fanns inga alternativa nyhetssajter, ingen osund konkurrens av gratisblad och diverse digital bråte. Sydsvenskan - och andra ambitiösa papperstidningar - slåss idag på en ganska hopplös marknad. Själv känner jag inte en enda människa under 50 som prenumererar på dagstidning. Den "stjäl" ju en timma eller två av hens dyrbara tid. Hallå, när smartphonen erbjuder quickfixnews på sekunder. Kvalité va e dé, liksom. Ett pensionärsnöje? Blint förälskad i Sydis är jag nu inte, det är bara som det låter. Somligt stör. Det i mina ögon överdrivna MFF-fjäsket t ex. Sportkrönikörens oupphörliga genustjafs likaså. Och att mitt eget skötebarn, lokalsporten i Lund och Omkretsen, försvunnit helt gör fortfarande ont. Var det inte mer värt? Men samtidigt. En tidning som inte förargar, irriterar och väcker känslor är ingen bra tidning. F ö bleknar skönhetsfläckarna mot allt det goda. Inpå livet t ex. En fantastisk serie, finns blott i Sydsvenskan. Per T:s söndagskrönikor. Heidi Avellans lördagsdito. Per Svensson-texterna och nästan allt annat på Kulturen. Håkan Engström, Maria Francke, Andreas Ekström, Olle Lönnaeus, Emma Leijnse, Joakim Palmqvist...sa jag Pia Rehnquist, min ursympatiska gamla Lundachef som idag är chefredaktör? Och bildjournalistiken, fortsatt vass trots fotografslakt. Jag skulle kunna räkna upp hur många och hur mycket som helst som gör Sydsvenskan oumbärlig för mitt dagliga välbefinnande. Starkt jobbat i tuffa tider, oreserverat tack.