Skidsöndag - med lite skit i kanterna

En skitsöndag i väderleken. En skidsöndag i idrottsleken. Inte så dumt; det ena gav alibi för tittande på det andra. Först Vasaloppet som i all sin utdragenhet ändå är fantastisk tv-underhållning. Särskilt när det, som i år, blir en raffinerad spurtstrid om segerkransen. Fem man nästan på linje innan det visade sig att ettan, tvåan, trean kom från samma land. Just det, Norge. Men damklassen vanns faktiskt av Britta Johansson Norgren, hon är blå och gul och en riktigt beundransvärd kämpe. Efter Vasan följde femmilen från VM i Lahtis, till min stora glädje med samma kommentatorspar. Hård/Blomqvist alltså, vår tids Björklund/Stoltz fast några skidlängder bättre. Gud vet om de flög mellan skådeplatserna, Mora-Lahtis luftvägen är väl närmast att likna vid ett sprinterlopp. Eller också - mera troligt - satt de i nån studio och kollade på tv precis som jag. Även för proffs finns gränser och lysande är de i vilket fall, Jakob Hård och Anders Blomqvist. Världsmästare på femmilen blev canadensaren Harvey, det var lite sensationellt. Om än inte lika sensationellt som att prispallen blev blank från norrmän. Hellner slutade tolva och symboliserade på något sätt de svenska skidherrarnas totalinsats i VM. Blek och vemodig, i flera fall kanske en påminnelse om tidens obarmhärtiga gång. Olsson, Rickardsson, Jönsson, Theodor Peterson...alla var bättre igår än idag, så att säga. Och Hellner är 31, ingen i den åldern brukar kallas ung och lovande. Slutligen denna skidsöndag noterar jag att HIF Karlskrona i handbollsligan inte fick någon omedelbar effekt av sitt tränarbyte. Inte nån positiv i alla fall: 25-33 mot Ystads IF förlängde den segerlösa sviten till 14 matcher. Det kan man kalla skit.