Olustolympiaden...

Har lite olustkänslor inför Rio-OS. I denna galna värld vet man inte vad som kan hända. Jag tänker inte i första hand på det där ruggiga viruset som redan fått ett antal stjärnor att hoppa av spelen. Ej heller bekymrar mig dopingen, inte mer än vanligt. Men terrorhotet. De eventuella attentaten. Blotta tanken på sådant ger mig rysningar. OS och IS...fy faan vilken kombo. Gud give att säkerheten håller. Hur man nu säkrar mot dårskap, färska exempel visar att svårighetsgraden är monumental. Undrar hur idrottsmännen och idrottskvinnorna känner? Att det är fest på gång? Olympisk lycka i faggorna? Som det var förr, som det borde vara alltid. Hoppas det. Fruktan är glädjens fiende, den får väl vi blödiga icke-atleter ta hand om.