Partiledaren som klev ut i värmen

Har tagit sommaren på mig att läsa "Partiledaren som klev in från kylan". Boken om Håkan Juholt. I pocketformatet en tegelsten på 550 sidor. Seg, tung, krävande. Och ytterst välskriven. Författaren heter Daniel Suhonen och är själv - var i alla fall fram till boksläppet - en del av sosseeliten. Krönikör, debattör, i det förflutna även redaktör för den socialdemokratiska tidskriften Tiden. Med boken har han möjligen bränt sitt förtroende i de innersta S-rummen. Inte så att Suhonen tar heder och ära av partiet, bara delvis och nästan. Läckorna, skvallret, nålsticken, knivhuggen, föraktet som växte i takt med "affärerna", hela det interna fulspelet bakom ryggen på Juholt...allt penetreras in i minsta detalj och med högsta möjliga trovärdighet. Suhonen tjänstgjorde under den aktuella perioden som talskrivare åt Juholt, inget undgick honom. Och inget av det som lämnas ut är särskilt smickrande för partiet. Centralt i boken är också Drevet. Mediernas alltså. Suhonens tes är att Håkan Juholt utsattes för tidernas kanske mest hänsynslösa och dessutom mest orättvisa. På punkt efter punkt exemplifierar han varför. Som sagt, mycket läsning. Själv landar jag i frågan om "förtjäna". Förtjänade Håkan Juholt att bli partiledare och statsministerkandidat? Förtjänade han drevet? Förtjänar han denna bok? Mitt svar blir nejx3. Så stor var han inte, så tungt föll han inte. Såvitt jag vet klev Juholt faktiskt ut i värmen. Dvs tillbaka till jobbet som riksdagsledamot. Synd att inte alla olycksfåglar kan få en sådan mjuklandning.