Klassiker som mist sin klass

Finnkampen. Funderar på om det är den som blivit för gammal - eller om det är jag. Kan nog vara både och. Glest på Stockholms stadion idag, inte samma publikintresse som förr. Inte samma rivalitet på tävlingsbanorna heller. Inga kubbningar på medel- och långdistans, inga gränsöverskridande intermezzon alls. Som på Nåjdes tid. Och Päivärintas. Och allt vad de hette, löparprofilerna som en gång bokstavligt talat slogs om placeringarna. I det skenet känns dagens finnkamp närmast som myspys, lite som firmafest för friidrottens sista entusiaster. Nerven har gått förlorad...och det stör mig att känna så. Sverige är dessutom helt överlägset på herrsidan numera, en spillra av spänning kan möjligen uppbådas i damkampen. Det räcker inte, de enda som febras är Hård, Gärderud och Bergqvist i tv. Synd på en rar ärta.